Jul i Kambodja

Juldagen. Anton sover. Jag ville blogga. Vi befinner oss i Phnom Penh, Kambodja, och borjar bli klara att dra vidare mot Ho Chi Minh City och resten av Vietnam. Men first things first.

Forsta dagen i Kambodja var hemsk. Eller ja, det var val snarare Thailands sida av gransen som var hemsk, de forsokte lura oss att betala for vara visa till Kambodja innan vi kom till gransen eftersom man "ïnte kan kopa visa vid gransen" och de totalvagrade att kora oss narmare innan vara visa var betalda. Hur dumt detta an later sa var den thailandska herren valdigt overtygande, och blaogda som vi ar gick vi nastan pa deras scam. Till slut fick jag dock nog, sade adjo till herren och hans arbetare, och borjade helt sonika ga mot gransen till fots. Detta kandes valdigt skumt och jag var nastan radd att nagon slags border control skulle satta igang sirenerna och komma och plocka upp oss i deras pansarbil och satta oss i ett thaifangelse for resten av vara liv. Men som jag hade trott blev resten av overgangen till Kambodja helt smartfri och vi fick skrocka lite skadeglatt at alla andra turister som var mindre tuffa an vi nar de kopte de dar fejkade thaivisumen.

Forsta stoppet i Kambodja blev Siem Reap och de fantastiska templena kring Angkor Wat. Vi hyrde ett par slitna damcyklar och cyklade de sju kilometrerna till tempelomradet. Som for ovrigt var enormt! Vi cyklade formodligen minst lika langt till dar inne innan det var dags att cykla hem och sova ut infor nasta dags cyklande. I Siem Reap hann vi ocksa besoka en liten kille som satt och pillade med elektronikprylar vid ett stand pa gatan. Da badas vara kameror mirakulost nog lyckades ga sonder samtidigt gav vi det ett forsok och lamnade in bada tva till lilla killen. Han lyckades laga Antons till en billig penning men min var tydligen ett hopplost fall. Sa om det har blogginlagget blir lite fattigt pa farg beror det pa att jag har varit utan kamera i nagra veckor.

Efter allt cyklande bland tempel i den stekheta solen var vi sugna pa sol och bad (istallet for sol och svett). En fruktansvard nattbuss tog oss hela vagen fran Siem Reap till den turistiga paradisstranden Sihanoukville. Dar lag vi och gottade oss under ett parasoll dagarna i anda, med varsin banandrink i handen. Den enda nackdelen med denna fantastiska strand var alla gamla damer som frenetiskt forsokte overtala oss att fa en massage. De var touchy. Vaaaldigt touchy! Brrr...

Huvudstaden Phnom Penh nasta! Hit akte vi den 23e december, bestamde oss for att besoka Kambodjas storsta killing field, ett tidigare fangelse/tortyrkammare och skjuta med en AK47a, innan det slog oss att allt detta var inplanerat pa sjalvaste julafton. Fruktansvarda historier, syner och kanslor fyllde hela forsta halvan av var julafton i Kambodja, sa nar vi kom tillbaka till Phnom Penh bestamde vi oss for att det fick vara nog av tragik for dagen. Vi kopte en fantastisk treratters julmiddag och satt lange och gottade oss at denna. Tank vad gott det kan smaka med potatis efter sa manga veckor fyllda med ris och nudlar!

Naha, det blir helt enkelt FOR svartvitt utan bilder. Har kommer lite random bilder fran Singapore, Malaysia och Thailand (sedan tiden da min stackars kamera fortfarande fungerade).

Buddhisttempel i Singapore. Med en gammal rav som vi inte har sett pa ett tag.

Vad tusan hette de har grottorna? Fulla med cheaky apor var de i alla fall.

Sa har tydliga kan skyltarna till guest housen vara ibland. Undra pa att vi gick runt och letade sa javla lange!

Familjetempel.

Ko Phi Phi.

Vem behover glas nar man kan dricka ur hinkar?

God jul dar hemma!

Queenstown!

Vårt nya resmål blev det enda stället som vi på förhand faktiskt hade bestämt oss för att besöka, Queenstown!
Queenstown är vida känt för sitt breda utbud av extremsporter och det bland annat här som "bungy-jump" uppfanns. Så vårt självklara mål var ju att göra lite bungy här men vi kände lite också att vi ville göra något mer så jag och Anton bestämde oss för att göra lite rafting här också. Detta visade sig vara kul men inte riktigt en sådan adrenalin generator som vi hade hoppats på. Kan ha berott på att dom av någon anledning hade släppt in en massa gamlingar på raftingen som dom troligtvis behövde ta det lugnt med.
Men på eftermiddagen var vi alla samlade för att göra det vi kommit hit för, bungy! Då vi ville vara säkra på en ordentlig adrenalinkick så hade vi valt det högsta bungyhoppet dom hade i Queenstown, 134m. Till skillnad ifrån raftingen så var det här ingen tvekan om adrenalin nivåerna, jag tror ingen av oss hade varit med om liknande adrenalinnivåer tidigare. Då hoppet var så högt som det var så hade ca: 8 sekunders fritt fall vilket som var lite av en sjuk upplevelse.

Då vi inte kände för att betala för camping en dag till så gav vi oss ut ifrån Queenstown på kvällen och styrde norr ut.

Försökte ta en bild med timer på kameran.. Sjukt nog bästa bilden

Utsikt från en scenic rout på väg ut ifrån Queenstown

Utsikt

Nej da, inte alls nervos

Superman?

Anton körde skydive stilen för maximal fart

Mountain biking!

Lake Tekapo o Lake Pukaki

 Efter en lång bilfärd ifrån Christchurch så kom vi på kvällen fram till Lake Tekapo vilket som var en riktigt vacker sjö nedanför bergen. Tack vare dess position nedanför bergen där en massa mineraler från bergen sköljdes ut i sjön så hade den en underbar turkos färg. Här stannade vi bara en dag för att kunna sova

Innan jag börjar referera till det så bör jag nämna att dom här i NZ till skillnad ifrån OZ hade en statligt ägd turistinfo kallad iSite där man alltid kunde gå till för att få hjälp med det mesta.

Dagen efter så åkte vi vidare mot Lake Pukaki, ett ställe där man skulle får bra utsikt öve NZ's högsta berg, Mt Cook. Här vi hade tänkte göra lite utflykter för att se de fina vyerna och förhoppningsvis Mt Cook. Efter att ha besökt den lokala iSite'en så gav vi oss ut på en lite mindre halvtimmes utflykt där vi kom fram till ett ställe som såg lite ut som mordors portar och hade det majestätiska Mt Cool i bakgrunden.
På väg tillbaka från vandringen så kända jag och Anton att vi inte riktigt hade stillat vårt behov av utflykter för dagen så vi ville testa på en vandring som hade sagts att den skulle vara mycket svårare. Då Andreas inte kunde offra läkandeprocessen av sin tå så fick han dessvärre gå tillbaka och sätta sig i husbilen och läsa en bok istället. Precis som vi hade fått höra ifrån iSite'en så var denna vandring ganska bra mycket svårare. Om man har sett Sagan om Ringen trilogin så har man nog sett den där trappan som Frodo, Sam och Smeagol ska klättra upp för, denna trappa såg ungefär lika dan ut.... Riktigt kul utflykt dock, vi klättrade upp till snön för sakens skull och råkade klättra lite fel framåt slutet.

Som nämnts i ett tidigare inlägg så blev vi dessvärre fast här uppe när vi väl ville här ifrån vilket som var lite jobbigt. När vi väl kom iväg så var det väldigt sent och då vi visste att campingarna troligtvis hade stängt så stannade vi bara på närmsta parkeringsplats. På morgonen när vi kom ut ur husbilen så väntade oss en alldeles fantastisk utsikt med berg och bergssjö som var rent ut sagt fantastisk! Helt enkelt så jag skulle vilja vakna upp varje dag :)

Ful damm i en fin park i annars totalforstorda (efter en jordbavning i februrari) Christchurch. Och Anton.

Nara Mount Cook

Mt Cook

Sushi i Malaysia

Hej! Nu var det aterigen ett bra tag sedan nagot lades upp pa bloggen. Nya Zeeland och Singapore var fantastiska, men kommer forhoppningsvis bloggas om av Julius, som nu ar safe and sound (hoppas jag?) hemma i kalla Sverige igen.

Jag och Anton har styrt kosan till Kuala Lumpur, Malaysia, dar vi bor pa huvudgatan i China Town. Harligt stalle med mycket aktivitet bade om dag och natt. Marknaden ar superstor och i Lonely Planet star det att man ska pruta "very, very much". Sagt och gjort, ett par nya horlurar och ett linne har inhandlats. Jag tittade aven pa ett par luftiga och svala byxor (det ar VALDIGT varmt och fuktigt har. Lite svalare klader behovs), men da jag erbjod mig att betala samma pris som mannens middag tydligen kostade blev han inte sa glad och gav mig en ordentlig utskallning istallet. Jag smet darifran, en aning forlagen.

I gar gick vi en tur genom staden och upptackte varldens basta restaurang. En sushialskares paradis! Vi tankte att da maten normalt kostar ca 5-10 kr ar vi faktiskt varda att kosta pa oss en ordentlig sushi. Vi gled in, bestallde var mat via en iPad som satt vid bordet och borjade mumsa.

Forsta bestallningen

Nar vi insag hur fruktansvart gott det var (svensk sushi kan ta sig i valfritt kroppshal) borjade det knappras febrilt pa den dar iPaden. Fat efter fat med lackra sushiratter kom in, och till slut sag vara berg med fat ut sa har.

Manga tallrikar sushi senare

Detta ar forsta gangen som jag har atit mig riktigt proppmatt pa sushi. Och notan? Ca 60 SEK per person. Rimligt!

Sushi i all ara, man maste ju hinna med lite aventyr ocksa. En bit utanfor Kuala Lumpur finns the Batu Cave. En enorm och, for hinduer, helig grotta full med statyer och annat krimskrams. Det roligaste var dock aporna. Man fick passa sig. Matpasar och drickflaskor blev stulna till hoger och vanster. Av aporna alltsa. Sedan klattrade de ivag, at upp all maten och sag fruktansvart irriterande ut. Nedan har vi en av aporna med lite trevligare utseende.

Bebis

Nagot av det roligaste med att bestalla mat har ar att man aldrig vet vad man far ut pa tallriken. I dag drog Anton nitlotten. All mat pa bananbladet narmast kameran var till mig. Antons maltid bestod av den lilla tallriken uppe till hoger i bild. Tillaggas bor ocksa att hans var mycket dyrare an min mat, och att Anton blev narmast utslangd ur restaurangen nar han inte ville ge den fruktansvarde servitoren nagon dricks (jag var pa toaletten och blev mycket glad att han inte dricksade. Varre servitor far man leta lange efter!). Av allt pa bilden nedan ar det nog Antons min jag tycker bast om. Ett citat fran Anton vid ett annat tillfalle, som jag skrattade valdigt mycket at: "Alltsa Andreas. Vad ater jag idag egentligen? Ar det har blackfisk...?". Han at nudlar.

Anton fick inte sa mycket mat i dag

Jaja, mycket har hant, lite har bloggats. Men den som vantar pa nagot gott... Hoppas ni har det riktigt vintermysigt dar hemma med manga tanda ljus och trevligt julpynt. Glad forsta advent i forvag!

En tillbakablick av Nya Zeeland, Christchurch

(Skrivet av Julius aven om det ser ut som att Andreas har gjort det...)

Hej! Nu var det dags! Vi har ju, som ni vet, lämnat Nya Zeeland för länge sen och begett oss vidare mot Singapore och på diverse håll. För att kunna lämna någon dokumentation av vad som egentligen hände i NZ så tänkte vi försöka publicera så mycket info som det går att komma ihåg därifrån.

Christchurch
Detta var vårt första stopp i NZ och var tänkt som ett ställe där vi skulle känna in NZ stämningen och kanske kunna festa någon gång innan vi begav oss ut i husbilen. Här i Christchurch bodde vi på ett ganska spännande hostel, The Jailhouse, som var ett gammalt nedlagt fängelse som dom hade renoverat och gjort om. Kan meddela att det var mycket mysigare än vad det låter^^.
Då Andreas vid den här tidpunkten hade tröttnat totalt på sin ökända tå (och att den började se värre ut) så spenderade han första dagen med att besöka ett lokalt sjukhus medens jag och Anton gick ut för att upptäcka Christchurch. Det jag och Anton gjorde var att vi plockade på oss en karta på hostlet, kollade upp var statskärnan låg och helt enkelt började traska mot denna. Vi hade hört tidigare från en nyzeeländare vi träffat i Surfers Paradise att statskärnan skulle vara helt ödelagd men så optimistisk som man kan vara så tänkte vi att killen måste överdriva, om inte annat så var det ju flera månader sen jordbävningen i februari......
Tjii fick vi! När vi kom fram till floden och skulle gå över in till de centrala delarna så var det avspärrat (!?!?!) ingen fara för oss för det är ju säkert bara den övergången som var avspärrad. Vi gick vidare och insåg att de uppkommande 3 broarna också var avspärrade och när vi kollade genom avspärrningen så såg vi att det inte fanns en antydan till folk på insidan. Killen hade pratat sanning...
Senare på dagen när vi äntligen hade hittat ett ställe att käka på så fällde Anton det berömda citatet: "denna staden känns ungefär lika stor som Ljungby", vilket som är anmärkningsvärt då Christchurch (i alla fall före jordbävningen) hade runt 400 000 invånare.
Andreas hade ÄNTLIGEN fått medicin för sin tå nu och skulle kanske snart kunna fungera till 100% igen.
Vet inte hur många där hemma som har haft koll på detta där hemma men VM i rugby hade pågått under hela tiden vi har varit ute och rest och värdland för världskuppen i år var Nya Zeeland. Något som var ännu mer anmärkningsvärt var att Nya Zeelands lag All Blacks hade tagit sig till finalen som skulle utspela sig den här dagen. Vi hade helt enkelt inget annat val än att gå ner till parken och se matchen på storskärmen tillsammans med alla andra Christchurchs invånare. Matchen som spelades mot det franska landslaget Union blev en riktig nagelbitare (även för oss som knappt begrep oss på reglerna) och slutade 9-8 till All Blacks efter att All Black, i alla fall i våra ögon, hade fegspelat de sista minuterna. Så summan av kardemumman blev att vi var i NZ och såg NZ bli 2011 års världsmästare i rugby.
De kommande två dagarna blev mer av ett tidsfördriv och väntan på att äntligen kunna hämta ut vår husbil. När dagen och äntligen kom så tog vi en skyttel till flygplatsen för att hämta bilen. Här väntade en del frustration över att den "all inclusive" försäkringen som vi hade tecknat tydligen inte täckte taket alls! Så ifall vi skulle råka ut för ett kraftigt hageloväder så skulle vi få betala reparationen även om vår "all inclusive" försäkring täckte alla olyckor. Ingen fara dock! För endast 89NZD extra så kunde dom täcka in taket också..


Nu var det bara att ge sig av med husbilen mot första stoppet: Lake Tekapo!

Avspärrningen till stadskärnan

En kyrka som inte hade klarat av jordbävningen

Någon som måste blivit lite chockad när väggen till sovrummet föll bort

Blommor för dom som dog

Första stället vi såg på matchen, sittandes i gräset

Andra stället, GO All Blacks!

Gamla Hilda i Nya Zeeland

Var kara husbil, Gamla Hilda (Bettan kandes for vanligt), innehar manga fina egenskaper, men tre sangar i king size ar inte en av dem. Det finns en sang, 120 cm, ovanfor forarsatet och en lika stor sang dar bak. Efter en enkel lottning (dar Anton drog den langsta tandstickan) fick jag och Julius inleda resan med att mysa ner oss tillsammans i den ena av sangarna, medan Anton krop upp i vad vi nu refererar till som Tronen. Varje natt flyttar de dar nere sig ett steg narmare Tronen, medan den som foregaende natt lag dar uppe och njot far lagga sig langst bort fran den, tillsammans med en av de andra. Rimligt schema.

Gamla Hilda ar en trevlig husbil, men far for sig att trilskas lite emellanat. Nar vi var uppe i Mount Cook fick hon for sig att lagga av helt for forsta gangen. Uppe pa denna kalla plats mitt bland bergen bestamde hon sig for att leka skrackfilm. Det morknade snabbt, vinden ven och det var svinkallt (speciellt for tre herrar som tog med sig mestadels t-shirts och shorts i sina resvaskor). Efter manga om och men fick vi snallt ringa en mekaniker. Da vi stod mitt uppe bland bergen tog det nagra timmar innan de hittade fram till oss och kunde satta igang oss med startkablar. Pust! Vi klarade oss.

Nasta gang Gamla Hilda var pa riktigt daligt humor var senast i gar. Vi skulle aka over fran Nya Zeelands sodra o till den norra och stod med bilen i en lang bilko och vantade pa att vi skulle fa kora ombord pa farjan. Vi antog att vi skulle fa vanta en stund, sa vi lade oss dar bak i sangen allesammans, och lyssnade pa valdigt hog musik fran radion. Plotsligt var alla bilar framfor oss borta, Julius kom snabbt pa fotter och hoppade smidigt over till forarsatet och forsokte starta, men ack! Dar gick vi bet igen. Efter att ha blivit totalt utstirrade av alla manniskor pa hela parkeringen (vi lyssnade ju trots allt pa valdigt hog musik innan incidenten, sa de maste ha trott att det var darfor batteriet "var slut") i manga langa minuter lyckades en ny mekaniker till slut fa igang oss igen. Vi korde ombord sist av alla pa farjan, och fick sta i skamvran ifall vi skulle fa problem med batteriet aven nar vi skulle av (vilket vi naturligtvis fick). Nu har vi antligen besokt en bilverkstad och fatt hela batteriet utbytt. Vi haller tummarna for att den nya Hilda i framtiden ska halla sig glad och trevlig.

Radd Julius i morkret vid Mount Cook.

Kallt var det sannerligen!

Raddningen kom ca 2 timmar senare.

Herrarna, Gamla Hilda och en kamera med sjalvutlosning.

Trangt? Inte da! Mysigt tycker vi...!

Min tur pa Tronen.

Berattelsen om De Tre Herrarna kommer naturligtvis aterupptas fortast mojligt. Jag kande bara att Hilda ar en sa stor del av vara liv just nu att hon behovde lite uppmarksamhet (man vet ju inte nar hon blir pa daligt humor igen, bast att fjaska lite medan man kan).

Sista stoppet i Oz - Sydney

Avslutningen pa australienresan blir i vart fall storstaden Sydney. Med sina dryga fyra miljoner invanare, den otroliga hamnen, och det fantastiska vadret var det ingen hogoddsare att vi skulle trivas dar. Vi anlände pa formiddagen med var gamle trotjänare, Grahunden. Incheckning var inte forran pa eftermiddagen, sa vi passade pa att gora de obligatoriska sakerna forst. Alltsa begav vi oss raka vagen till Sydney Harbour Bridge och operahuset. En aning hungriga, eller i mitt fall monsterhungrig, gick vi igenom detta relativt snabbt. Vi fick en del foton och kryssade av det pa listan med saker man maste ha sett. Det skall val aven namnas att bada var valdigt maffiga. Vid tvatiden var vi tillbaka for incheckning pa resans billigaste hostel. Vem kunde tro detta i Sydney? Fast vi misstankte att det kanske inte var det mest exklusiva boendet man kunde hitta. Mycket riktigt var det inte direkt en hit. Rummet var minimalt, det stank av en blandning mellan rok och mogel, fonstret med utsikt mot en bakgata hade troligtvis inte tvattats under 2000-talet och toalettdorren bestod av en skjutdorr. Trots detta var humoret i gruppen pa topp och innan laggdags han jag och Julius med en tur till Kings Cross for att titta pa, enligt Lonely Planet, cocacola-skylten som var lika kand som Hollywoodskylten. Andreas var for ovrigt hemma och plastrade om sin skadade ta.

En Anton framfor operahuset och en lyktstolpe.

Julius och och Sydneys "Hollywood-skylt".

Nasta dag var dedikerad till att ga pa stan. Nya guidebocker behovdes, Julius klagade pa att han inte ville ga runt i regnet med sina skor med hal i sulan langre och jag hade spanat Sydney storsta fiskmarknad. Efter lite allmant runttittade begav vi oss mot denna fiskmarknad. Julius och Andreas undrade nog varfor i hela friden nagon skulle vilja ga till en sadan, men de foljde snallt med. Det jag hade spanat in dar var, forutom att fa se alla mojliga olika fiskar, samlingen av fiskrestauranger. Val dar var vi alla sugna pa att testa nagot nytt. Det som bestalldes in var en gratinerad hummerhalva och en bricka med ostron. Jag tycker alltid det ar kul att testa ny mat, men ostron har jag lange tvekat infor. Efter att Andreas gatt och fragat hur man ater dem hogg vi in. Jag maste saga att det forsta smakade ganska vidrigt och bade jag och Andreas madde lite illa efterat. Innan hade vi daremot bestamt att den som inte ater sina ostron far ingen hummer. Ivriga att "fa slut pa skiten" kom vi pa att citronen kanske inte bara ligger pa brickan for att se fin ut. Med mycket citron pa kan vi nog alla skriva under pa att det inte smakade sa illa. Jag kan till och med tanka mig att jag kan lara mig att tycka om det. Hummer var for ovrigt precis som hummer ska vara, utsokt. Inte helt ovantat tog denna lunchen enkelt over forstaplatsen som det dyraste malet pa resan, men det var det vart.

Festmaltiden.

Antons forsta ostron nagonsin.

Efter denna gastronomisk resa och nagon timme/nagra timmar i bokaffaren bytte vi till ett hostel utan mogel. Efter frukost, pa det valdigt trevliga och rena vandrarhemmet, begav vi oss till den beromda stranden - Bondi Beach. For den som inte har om den kan kolla in serien Bondi Rescue, dar man far folja badvakterna vardag pa Bondi Beach. Stranden ligger bara nagra kilometer utanfor centrumkarnan, och jag kan verkligen forsta varfor Sydneyborna flockas hit. Vi lade oss ner i den ypperliga stranden, sneglade pa surfarna, som handskades med de inte sa "nyborjarvanliga" vagorna, och tankte att man kan nog ha det samre. Efter att vi lekt av oss och blivit an aning morbultade av vagorna begav vi oss hemat for att forbereda infor kvallens aktivitet, fest i Sydney. I vanlig backpacker-anda kopte vi en box vin och borjade socialisera med de andra boende pa hostelet Jackaroo. Det var valdigt trevligt, som omvaxlning, att ga ut i en riktig stad, med "riktiga manniskor" i konstrast till alla backpacker-stallen. Dagen efter var alla inte lika pigga. Det slutade med att jag begav mig ensam for att ta en tur i den botaniska tradgarden. Detta visade sig vara ett bra val jamfort med att ligga i ett morkt, varmt och spritdoftande rum. Parken var over forvantan, med ofantligt manga olika vanliga och underliga trad, blandat med en svarslagen utsikt mot hamnen och operahuset, och massiva grasytor. Efter en kort "coastal walk" och efter ha kollat in var jag ska ha min jakt nar jag flyttar till Sydney bagav jag mig hem.

Bondi Beach!

Botaniska tradgarden, precis utanfor city.

Sista dagen gick vi runt i de delar av staden vi missat och bara forsokte ta in sa mycket som mojligt. Vid femtiden kom en skyttel och hamtade oss for att ge oss lift till flyget som ska ta oss till Christchurch, Nya Zealand. Nu borjar del tva pa resan!