Sista stoppet i Oz - Sydney

Avslutningen pa australienresan blir i vart fall storstaden Sydney. Med sina dryga fyra miljoner invanare, den otroliga hamnen, och det fantastiska vadret var det ingen hogoddsare att vi skulle trivas dar. Vi anlände pa formiddagen med var gamle trotjänare, Grahunden. Incheckning var inte forran pa eftermiddagen, sa vi passade pa att gora de obligatoriska sakerna forst. Alltsa begav vi oss raka vagen till Sydney Harbour Bridge och operahuset. En aning hungriga, eller i mitt fall monsterhungrig, gick vi igenom detta relativt snabbt. Vi fick en del foton och kryssade av det pa listan med saker man maste ha sett. Det skall val aven namnas att bada var valdigt maffiga. Vid tvatiden var vi tillbaka for incheckning pa resans billigaste hostel. Vem kunde tro detta i Sydney? Fast vi misstankte att det kanske inte var det mest exklusiva boendet man kunde hitta. Mycket riktigt var det inte direkt en hit. Rummet var minimalt, det stank av en blandning mellan rok och mogel, fonstret med utsikt mot en bakgata hade troligtvis inte tvattats under 2000-talet och toalettdorren bestod av en skjutdorr. Trots detta var humoret i gruppen pa topp och innan laggdags han jag och Julius med en tur till Kings Cross for att titta pa, enligt Lonely Planet, cocacola-skylten som var lika kand som Hollywoodskylten. Andreas var for ovrigt hemma och plastrade om sin skadade ta.

En Anton framfor operahuset och en lyktstolpe.

Julius och och Sydneys "Hollywood-skylt".

Nasta dag var dedikerad till att ga pa stan. Nya guidebocker behovdes, Julius klagade pa att han inte ville ga runt i regnet med sina skor med hal i sulan langre och jag hade spanat Sydney storsta fiskmarknad. Efter lite allmant runttittade begav vi oss mot denna fiskmarknad. Julius och Andreas undrade nog varfor i hela friden nagon skulle vilja ga till en sadan, men de foljde snallt med. Det jag hade spanat in dar var, forutom att fa se alla mojliga olika fiskar, samlingen av fiskrestauranger. Val dar var vi alla sugna pa att testa nagot nytt. Det som bestalldes in var en gratinerad hummerhalva och en bricka med ostron. Jag tycker alltid det ar kul att testa ny mat, men ostron har jag lange tvekat infor. Efter att Andreas gatt och fragat hur man ater dem hogg vi in. Jag maste saga att det forsta smakade ganska vidrigt och bade jag och Andreas madde lite illa efterat. Innan hade vi daremot bestamt att den som inte ater sina ostron far ingen hummer. Ivriga att "fa slut pa skiten" kom vi pa att citronen kanske inte bara ligger pa brickan for att se fin ut. Med mycket citron pa kan vi nog alla skriva under pa att det inte smakade sa illa. Jag kan till och med tanka mig att jag kan lara mig att tycka om det. Hummer var for ovrigt precis som hummer ska vara, utsokt. Inte helt ovantat tog denna lunchen enkelt over forstaplatsen som det dyraste malet pa resan, men det var det vart.

Festmaltiden.

Antons forsta ostron nagonsin.

Efter denna gastronomisk resa och nagon timme/nagra timmar i bokaffaren bytte vi till ett hostel utan mogel. Efter frukost, pa det valdigt trevliga och rena vandrarhemmet, begav vi oss till den beromda stranden - Bondi Beach. For den som inte har om den kan kolla in serien Bondi Rescue, dar man far folja badvakterna vardag pa Bondi Beach. Stranden ligger bara nagra kilometer utanfor centrumkarnan, och jag kan verkligen forsta varfor Sydneyborna flockas hit. Vi lade oss ner i den ypperliga stranden, sneglade pa surfarna, som handskades med de inte sa "nyborjarvanliga" vagorna, och tankte att man kan nog ha det samre. Efter att vi lekt av oss och blivit an aning morbultade av vagorna begav vi oss hemat for att forbereda infor kvallens aktivitet, fest i Sydney. I vanlig backpacker-anda kopte vi en box vin och borjade socialisera med de andra boende pa hostelet Jackaroo. Det var valdigt trevligt, som omvaxlning, att ga ut i en riktig stad, med "riktiga manniskor" i konstrast till alla backpacker-stallen. Dagen efter var alla inte lika pigga. Det slutade med att jag begav mig ensam for att ta en tur i den botaniska tradgarden. Detta visade sig vara ett bra val jamfort med att ligga i ett morkt, varmt och spritdoftande rum. Parken var over forvantan, med ofantligt manga olika vanliga och underliga trad, blandat med en svarslagen utsikt mot hamnen och operahuset, och massiva grasytor. Efter en kort "coastal walk" och efter ha kollat in var jag ska ha min jakt nar jag flyttar till Sydney bagav jag mig hem.

Bondi Beach!

Botaniska tradgarden, precis utanfor city.

Sista dagen gick vi runt i de delar av staden vi missat och bara forsokte ta in sa mycket som mojligt. Vid femtiden kom en skyttel och hamtade oss for att ge oss lift till flyget som ska ta oss till Christchurch, Nya Zealand. Nu borjar del tva pa resan!

Surfning i Byron Bay och marijuana i Nimbin

Jaha, da var det dags for mig igen. Efter ett Surfers Paradise med forvanansvart lite surfning (vi surfade ju, som tidigare bloggare skrivit, ingenting dar) var vi valdigt taggade pa just denna aktivitet nar vi kom ner till Byron Bay. Det forsta vi gjorde var att leta reda pa forsta basta internetcafe och boka surfinglektionerna. Vi bestamde oss for att totaldissa den stora turistmagneten, Mojo Surfing School, och valde istallet en liten, nyoppnad surfingskola som vi horde talas om pa cafet - Soul Surfing. Hur schysst later inte det?!

Dagen efter satte vi igang. Pa eftermiddagen gick vi bort till skolan, valde ut vara vatdrakter och akte ivag tillsammans med ca 10 andra surfingstudenter mot en riktigt skon strand. Val dar fick vi den sedvanliga utbildningen pa stranden; ligg pa bradan, latsas paddla omkring, hoppa upp pa bradan utan att bli nedskoljd av den imaginara vagen som kommer bakom dig, och forsok se sa lite pinsam ut som mojligt dar du ligger och kravlar pa bradan, pa stranden. En kort stund senare drog vi ut efter nyborjarlararen medan en liten del av studenterna, som hade surfat tidigare, foljde efter "fortsattningslararen". Nyborjarlararen ville hjalpa oss, skjuta ut oss pa vagorna med ratt timing, medan fortsattningslararen mest lat eleverna tima vagen sjalva. Endast tva utskjutningar senare skickades vi over till fortsattningslararen, da de forstod att vi inte var totalt vardelosa pa surfning. Ca 4 timmar senare lag vi langt ute och guppade, forsokte fanga de stora vagorna. Piece of cake! Vem sa att surfning var svart? Tyvarr gick min vattentata kamera sonder dagen innan sa vi har inga bildbevis pa hur grymma vi var, men ni kan ju tanka er...

Efter tva lararledda surfinglektioner bestamde vi oss for att aka till den hippie-tata chillaxbyn Nimbin, utanfor Byron Bay. Detta ar rastafarisarnas och marijuanarokarnas paradis, dar det star en drogforsaljare i varje gatuhorn och dar de mindre illegala affarerna maste skriva "We don't sell drugs" pa skyltar vid receptionen for att slippa fragvisa backpackers. Av nagon anledning ser polisen at andra hallet, trots att det ar olagligt. Skumt, men byn var faktiskt riktigt trevlig, folket verkade inte alls sa nerdrogade som man kunde tro. Till och med barnfamiljerna verkade stortrivas. Vi bestamde oss for att ta in pa ett hostel uppe pa en hog kulle, och fick tilldelat en teepee, ett stort indiantalt dar vi tillbringade tva natter. Den forsta natten vaknade jag och Anton av att det prasslade som tusan fran papperskorgen. Natet som satt langs golvet var inte det minsta tatt, men vi antog att det bara var nagon odla eller mus eller liknande, och ingen orkade ga upp och schasa bort den. Efter ett langt tag somnade vi om och sov sott resten av natten. Dagen efter fick vi hora att nagon hade hittat en pytonorm i koket... Creepy.

Teepee uppe pa en hog kulle.

"Happy High Herbs". Hmm...

Anton i hippiemuseet i Nimbin.

Natt nummer tva. Ingen vila, ingen ro. En enorm storm blaste in, och dar lag vi i vart stora talt, uppe pa en hog kulle. Det regnade. Det blaste. Det askade. Annu en natts skonhetssomn forlorad. Jag AR dock glad att blixten inte slog ned i vart talt, man far ju se det positivt. Anyway, Nimbin hade inte mycket mer att erbjuda, sa vi for "hem" till Byron Bay igen for att stanna dar i ytterligare tva natter. Mer surfing for grabbarna grus nummer 2-3 medan jag lag och slickade alla mina sar sedan den senaste surfinglektionen. Harda surfingpojkar gar all in = manga sar pa fotter, hander, midjor, ryggar som inte mar bra av att blotas ner av allt vatten hela tiden. Men lite sar har och dar ar det vart. Surfningen alltsa. Aven en del fest hanns med pa stadens popularaste klubb, Cheeky Monkey, dar borden och bankarna agerar dansgolv. Gick man pa det egentliga golvet sag man bara ben. Snacka om partystamning!

Nahepp, det finns val inte en manniska som orkar lasa sadana har langa inlagg, jag far nog forsoka avrunda. Byron Bay ar staden som uppfyller alla mina forvantningar pa Australien. En grym surfarstad, dar man vaknar pa morgonen, plockar med sig sin surfingbrada och drar ut och slass mot vagorna hela dagen. Ett par dagar till i detta paradis hade inte suttit fel. Resan maste dock fortsatta, sa till slut fick vi ta tag i oss sjalva och boka bussen mot en storre stad - Sydney.

COOLABAH! Dvs goon. Dvs valdigt billigt vin med tveksamt innehall. Enkel huvudrakning ger i slutandan en glad Julius.

Anton gillar stamningen pa Cheeky Monkey.

Andreas likasa.

Dagen efter var vi inte lika taggade. Tur att det fanns skona hangmattor pa vart hostel.

Surfarnas Paradis

Ocksa kom vi da till paradiset for alla surfare (Surfers Paradise) dar vi antligen skulle fa lara oss hur man surfade pa allvar!

Det vi hade hort om Surfers Paradise var att det skulle vara ett valdigt "festligt" stalle dit aven australiensarna akte pa semester. Hostlet som vi hade valt att bo pa har visade sig vara ett riktigt kap som latt kom med pa varan topplista over basta hostlen i OZ! Nar vi kom dit sa fick vi hora att det skulle vara en volleyboll turnering senare pa kvallen och vinnande laget skulle fa varsin ol ifran baren. Det fanns i praktiken bara tva riktiga regler i spelet:

1. Skjut bollen over natet
2. Skjuter du bollen i den kalla poolen sa maste du hoppa i for att hamta den

Sjalvklart sa lyckades jag (Julius) ganska snabbt med att skjut i bollen i poolen och fick spela resten av matchen genomsur... Kan ha varit pa grund av detta som mitt och Andreas lag forlorade (eller att alla andra i laget var asdaliga).
Vi delade rum har med tre riktigt skona killar ifran UK (nagon stans) som hade varit ute pa en lite storre resan an oss. Dom hade tidigare varit 3 manader och backpackat i Sydost Asien sa dar kunde vi fa ganska mycket bra info om vad man skulle se och gora dar.

Dag nummer 2 sa var det ett enormt askovader som drog over Surfers vilket som gjorde att denna dagen fordrevs med att lasa och tvatta. Pa kvallen hade vi dock bestamt oss for att det var dags att testa pa det beromda festlivet i Surfers sa jag och Anton kopte oss pass till en pub-crawl som skulle utga ifran hostlet och genomforas tillsammans med en massa andra hostel. Sa efter att vi forkrokat i hostelbaren tillsammans med nagra andra skona manniskor som vi traffade dar sa bar det ut i vimmlet. Om man skulle beskriva upplagget pa kvallen med ett ord sa skulle det vara "perfekt!". Upplagget var att man besokte 5 barer, pa varje bar fick man ga fore kon in, man fick en gratis drink pa varje stalle och om man var sugen pa att oka drickar tempot sa kunde man istallet for att kopa en drink i baren bara fraga Axel ifran hostlet (en svensk kille som jobbade pa hostlet och hade darmed fria drinkar pa de flesta stallena).

Den tredje dagen var det tankt att vi skulle akt vidare ifran Surfers... meeen da jag och Anton var lite lite bakfulla sa valde vi med gladje att stanna en dag till! Sa vad gor man en dag i paradiset? Vi gick till beachen sjalvklart! Sjukt trevlig strand dar man valja mellan att leka i vagorna eller steka pa stranden, det var valdigt nice.

Vissa kanske undrar varfor det inte finns med nagon surfning pa schemat har... da kan jag svara att chockerande nog sa var tydligen inte surfers speciellt bra stalle att ta surfinglektioner pa och de tyckte pa resebyron att vi skulle spara oss till Byron Bay istallet. Kandes fel men vi fick helt enkelt acceptera detta rad och halla oss nagon dag till.

Lardom: Surfers Paradise ar inte bra for att lara sig att surfa!

Sjalvklara fortsattningne nu blir da att aka vidare till Byron!

Hoghus ca 20 meter fran havet. Kontraster!

Upptacksfard i storstaden

 Efter en ca 2h bussfard soder ut ifran Noosa sa kom vi for forsta gangen till en lite storre stad, Brisbane! Har tog vi in pa ett YHA hostel (YHA finns tydligen overallt i OZ). Hostlet visade sig vara riktigt stort och imponerande med massa intressanta detaljer sa som pool pa toppvaningen och utsikt over en stor del av centrala Brisbane. Den storsta anledningen till att vi akte till Brisbane var att jag (Julius) ville spana in University of Queensland som ligger dar (jag har planerat att studera dar under 2012). Sa dag nummer 2 i Brisbane sa gav jag mig upp tidigt medens Anton och Andreas lag kvar i en narmast komaliknande somn. For att ta sig till universitetet som lag en bra bit vaster ut ifran Hostlet sa anvande jag mig av en sa kallad City Cat vilket som var en katamaran som gick pa floden under samma organisation som resten av lokaltrafiken.

Nagan gang senare under dagen (runt 11) sa vaknade Andreas och Anton till liv och gav sig efter en omfattande frukost ut for att kanna in staden. Detta gjorde de genom att ta City Cat'en oster ut till de lite centralare delarna for att ta en kaffe och insupa atmosfaren. Jag fick efterat veta att dom dar fann det basta kaffet och cappuccino som dom nagonsin testat. Nagonting som bor tillaggas ar att denna dagen var den forsta dagen av var vistelse som vi spenderat pa skilda hall, det var lite ovant men jag tror att vi alla tyckte det var en trevlig omvaxling.

Under dagen sa kom det forsta stora regnet under resan vilket som var lite deprimerande, speciellt med tanke pa att det enligs en brisbanebo som vi traffade bara regnade ca 10 dagar om aret i Brisbane... harligt!

Senare pa kvallen sa bestamde vi oss for att testa pa att festa i denna storstad, sa vi drog fram varan bag med Goon (Australiensiskt svinbilligt vin med tveksamt innehall). Efter att fatt i oss nagra koppar med detta sa tog vi en taxi till festagatan i staden for att fortsatta. Har mottes vi av den nedslaende nyheten att det tydligen inte direkt ar nagon som gar ut och festar dar pa onsdagar!?. Detta satta dock inte stopp for oss da vi tidigare hade hort om en club en liten bit bort dar de flesta backpackersen gick till sa vi testade detta och det visade sig vara ett riktigt trevligt stalle.
Efter att ha utforskat storstaden i 2 dagar sa kande vi att vi var klara med detta och bestamde oss for att dra vidare till det beryktade surfarnas paradis....

Takpoolen

Dekorativa surfingbrador

En ledsen Anton i regnet

Nagon fin byggnad....

Djurpark och lyxhostel i Noosa

Rainbow Beach, lordag, forsta oktober. Solen gassar fortfarande trots att kvallen narmar sig med stormsteg. Den fantastiska trion sitter pa ett internetcafe, trotta och dana efter en underbar men slitsam campingtur pa Fraser Island. De ar redo att fara vidare till nasta stad och star i valet och kvalet mellan att valja det billiga hostelet med extrapris eller lyxhostelet, Flashpackers, som alla backpackers pratar om. Valet ar egentligen enkelt. Lyx - here we come!

Grabbarna nar fram till Noosa och lyxhostelet vid lunchtid dagen darpa. Dar mots de av en fantastiskt trevlig personal, riktigt frascha nybyggda lokaler och gratis anvandning av bade internet och surfingbrador. "Har stannar vi lange", tanker de. Resten av dagen spenderar de vid poolen, framfor den stora plasma-TVn som visar filmer hela dagen lang, eller chillandes i skona soffor med hostelets egen gitarr i famnen.

Fortfarande utmattade av allt soffhang stiger de upp pa mandag morgon for att ga en ca tre timmar lang tur langs kusten. Vyerna ar totalt enastaende och omojliga att rattfardiga med hjalp av en kamera. Trots en valdigt trevlig promenad ser de faktiskt inga koalor ("bara" delfiner och valar) och bestammer sig darfor for att aka till Steve, "The Crocodile Hunter", Irwings omtalade zoo. Djurparken innehaller en hel del tuffa djur och olika sorters shower, inkluderande krokodiler, uttrar och olika sorters faglar och ormar. Det basta, tycker trion, ar nog att fa ga runt och kela med bade koalor och kangurus inne i deras inhangnader. Fett med kos!

Inte utan en viss sorg i brostet bestammer sig gruppen for att det nu ar dags att aka vidare. Hostelet kommer saknas men Noosa borjar bli for litet for killarnas aventyrslusta. Nar solen star som hogst pa himlen, onsdagen den femte oktober, vinkar de farval av ett grymt hostel och tar bussen mot sydligare breddgrader.

Andreas i borjan av den tre timmar langa vandringen langs strander och berg. Tishorna akte av illa kvickt nar vi borjade bestiga den branta trappan\stigen.

Det var lite blasigt pa toppen

Anton plankar en sten. Schysst utsikt.

Julius och en kanguru. De smakar inte sa gott nar man tanker pa hur gosiga de ar...

Julius och Anton slass om det finaste tacket i sangen. Av den har bilden att doma ar det svart att tro att det faktiskt var Anton som gick levande ur striden med tacket i behall.

Rainbow Beach och Fraser Island

Allt vi hort om Fraser Island var att det ar undebar natur och det enda sattet att ta sig runt ar med hjalp av en fyrhjulsdriven bil. Alla vi traffat har daremot talat valdigt val om on, sa vi bokade in en tre dagar lang campingtur. Dyrt blev det, fast och andra sidan ingick allt fran talt och mat till bensin och guide. Skont att slippa behova planera tyckte vi.

Vi mellanlandade forst pa vandrarhemet Dingo's. Ett typiskt hostel for backpackers. Alla gaster i aldern 20-something, slitet kok utan direkt utrusting, vanigssangar och tallrikar och glas i plast. Fast pa det stora hela ett trevligt stalle med en trevlig atmosfar. Efter en natt i sovsalen for sju steg vi upp for att ata vara gratis pannkakor. Nar bilen var packad gav vi oss ivag mot on i en konvoj med vara 4WD-bilar. Tillsammans med fem andra turades jag, Andreas och julius om att ratta bilen genom sanden. Inte helt ovantat tog det in lang stund innan forsta bilen kort fast, och det var var bil. Det ska tillaggas att varken jag, Andreas eller herr Palmqvist satt vid ratten vi denna tidpunkt. Forst forsokte vi grava upp bilen ur sanden for att sedan putta upp den. Den rorde sig inte ur flacken sa tillslut fick den bogseras upp av en annan bil.

Vi satte upp vart camp intill stranden, bakom nagra sandvallar. I runda slangar var vi 30 stycken som foljde med pa utlflykten, sa det blev ett ganska rejalt camp. Forsta utflykten vi gjorde var till Lake Wabby. Belaget en 40 minuters vandring fran stranden ligger denna fantastiska sjo. Man kan ju dock fraga sig varfor man valjer att ta sig till en sjo for att bada nar hela Fraser bestar av langa kuststrackor. Anledningen ar att i havet ar det valdigt gott om hungriga hajar och starka strommar, sa vi blev starkt avradda fran att doppa oss dar. Sluttstrackan pa vandringen innan Lake Wabby bestar av en liten oken dar det helt plotsligt dyker upp den helt underbar liten sjo. I det uppfriskande, klarbla vattnet trivdes vi alldeles utmarkt tillsammans med diverse olika fiskar.

Pa kvallen lagades det rumpstek i det medhavda utekoket. Darefter oppnades boxvinet och den kylda olen och drickarlekarna drog igang. Det blev en mer an trevlig kvall ute pa on, med mycket skratt och en hel del av det inhemska vinet.

Dagens efter var det inte alla som var kapabla att satta dig bakom ratten vid attatiden pa morgonen. I var grupp fick ett par tyska tjejer uppgiften att ta oss andra ganska somndruckna passagerare till nasta stop, Hangover Creek. Det bestar av en naturlig vattenbana, dar man lagga sig hogst upp i banan och bara glida ner langs strommen. Otroligt uppfriskande och en perfekt start pa en annars ganska slo morgon. Under dagen besoktes ocksa en utsiktpunkt kallad Indians Head. Dar uppe fick vi, forutom en fantastisk utsikt over on, se bade valar och delfiner.

Pa den sista dagen fick vi besoka annu en sjo. Denna till och med mer fantastisk an den forra. Klarblatt vatten och vit, extremt finkorning sand. Tjejerna i sallskapet, tillsammans med Julius, utnyttjade tillfallet och anvande stranden och sanden till att skapa ett utomhusspa. Det verkade dock pa Julius som att han hade sand i haret ett langt tag efterat. Detta var slutet pa campingturen och efter att jag kort sista strackan i vanstertrafiken var vi hemma igen pa hostelet.

Forsok till att komma loss.

Lake Wabby

Andreas i Lake McKenzie forsok till "Top model harkastet"

Julius i spaet

Airlie Beach och The Whitsunday Islands

Efter den fantastiska dykningen pa bariarrevet begav vi oss vidare. Resan forstatte soderut mot den lilla byn Airlie Beach, och efter cirka 15 timmar i bussen var vi framme. Airlie Beach bestar av tva saker: fest och utflykter till the Whitsunday Islands. Gatorna, eller ska jag kanske saga gatan, varvas av varannan resebyra och varannan bar. Forsta kvallen var vi tvungna att prova pa utelivet i detta lilla samhalle. Tillsammans med nagra engelska grabbar fran sovsalen gav vi oss ut. Tyvarr var nattlivet langt ifran vad de hade att erbjuda i Cairns, sa kvallen blev blot, men en aning ljummen.



Med en dags vila emellan gav vi oss ut pa en dagstur till the Whitsundays. Forst besoktes on Daydream Island. En liten o bestaende av en hotellanlaggning, ett par strander och ett konstgjort korallrev. Efter att har fatt se nagra stingrockor bli matade och Andreas varit och kant lite pa sjojungfruarna gav vi oss vidare mot den beromda stranden, Whitehaven Beach. Enligt broschyren rankad som en av de tio basta stranderna i varlden. Efter allt vi hort om playan var forvantningarna pa topp. Val pa plats var vi alla eniga om att det helt enkelt bara var en strand. Valdigt fin och lang, men inte mycket mer. Vi begav oss sedan hemat pa en trevlig tur forbi resten av oarna. Val i hamn fick vi springa till bussen for att ta oss till nasta stopp pa resan, Rainbow Beach och Fraser Island.

Daydream Island

Andreas och en sjojungfru

"En av de tio finaste stranderna i varlden"