Surfning i Byron Bay och marijuana i Nimbin

Jaha, da var det dags for mig igen. Efter ett Surfers Paradise med forvanansvart lite surfning (vi surfade ju, som tidigare bloggare skrivit, ingenting dar) var vi valdigt taggade pa just denna aktivitet nar vi kom ner till Byron Bay. Det forsta vi gjorde var att leta reda pa forsta basta internetcafe och boka surfinglektionerna. Vi bestamde oss for att totaldissa den stora turistmagneten, Mojo Surfing School, och valde istallet en liten, nyoppnad surfingskola som vi horde talas om pa cafet - Soul Surfing. Hur schysst later inte det?!

Dagen efter satte vi igang. Pa eftermiddagen gick vi bort till skolan, valde ut vara vatdrakter och akte ivag tillsammans med ca 10 andra surfingstudenter mot en riktigt skon strand. Val dar fick vi den sedvanliga utbildningen pa stranden; ligg pa bradan, latsas paddla omkring, hoppa upp pa bradan utan att bli nedskoljd av den imaginara vagen som kommer bakom dig, och forsok se sa lite pinsam ut som mojligt dar du ligger och kravlar pa bradan, pa stranden. En kort stund senare drog vi ut efter nyborjarlararen medan en liten del av studenterna, som hade surfat tidigare, foljde efter "fortsattningslararen". Nyborjarlararen ville hjalpa oss, skjuta ut oss pa vagorna med ratt timing, medan fortsattningslararen mest lat eleverna tima vagen sjalva. Endast tva utskjutningar senare skickades vi over till fortsattningslararen, da de forstod att vi inte var totalt vardelosa pa surfning. Ca 4 timmar senare lag vi langt ute och guppade, forsokte fanga de stora vagorna. Piece of cake! Vem sa att surfning var svart? Tyvarr gick min vattentata kamera sonder dagen innan sa vi har inga bildbevis pa hur grymma vi var, men ni kan ju tanka er...

Efter tva lararledda surfinglektioner bestamde vi oss for att aka till den hippie-tata chillaxbyn Nimbin, utanfor Byron Bay. Detta ar rastafarisarnas och marijuanarokarnas paradis, dar det star en drogforsaljare i varje gatuhorn och dar de mindre illegala affarerna maste skriva "We don't sell drugs" pa skyltar vid receptionen for att slippa fragvisa backpackers. Av nagon anledning ser polisen at andra hallet, trots att det ar olagligt. Skumt, men byn var faktiskt riktigt trevlig, folket verkade inte alls sa nerdrogade som man kunde tro. Till och med barnfamiljerna verkade stortrivas. Vi bestamde oss for att ta in pa ett hostel uppe pa en hog kulle, och fick tilldelat en teepee, ett stort indiantalt dar vi tillbringade tva natter. Den forsta natten vaknade jag och Anton av att det prasslade som tusan fran papperskorgen. Natet som satt langs golvet var inte det minsta tatt, men vi antog att det bara var nagon odla eller mus eller liknande, och ingen orkade ga upp och schasa bort den. Efter ett langt tag somnade vi om och sov sott resten av natten. Dagen efter fick vi hora att nagon hade hittat en pytonorm i koket... Creepy.

Teepee uppe pa en hog kulle.

"Happy High Herbs". Hmm...

Anton i hippiemuseet i Nimbin.

Natt nummer tva. Ingen vila, ingen ro. En enorm storm blaste in, och dar lag vi i vart stora talt, uppe pa en hog kulle. Det regnade. Det blaste. Det askade. Annu en natts skonhetssomn forlorad. Jag AR dock glad att blixten inte slog ned i vart talt, man far ju se det positivt. Anyway, Nimbin hade inte mycket mer att erbjuda, sa vi for "hem" till Byron Bay igen for att stanna dar i ytterligare tva natter. Mer surfing for grabbarna grus nummer 2-3 medan jag lag och slickade alla mina sar sedan den senaste surfinglektionen. Harda surfingpojkar gar all in = manga sar pa fotter, hander, midjor, ryggar som inte mar bra av att blotas ner av allt vatten hela tiden. Men lite sar har och dar ar det vart. Surfningen alltsa. Aven en del fest hanns med pa stadens popularaste klubb, Cheeky Monkey, dar borden och bankarna agerar dansgolv. Gick man pa det egentliga golvet sag man bara ben. Snacka om partystamning!

Nahepp, det finns val inte en manniska som orkar lasa sadana har langa inlagg, jag far nog forsoka avrunda. Byron Bay ar staden som uppfyller alla mina forvantningar pa Australien. En grym surfarstad, dar man vaknar pa morgonen, plockar med sig sin surfingbrada och drar ut och slass mot vagorna hela dagen. Ett par dagar till i detta paradis hade inte suttit fel. Resan maste dock fortsatta, sa till slut fick vi ta tag i oss sjalva och boka bussen mot en storre stad - Sydney.

COOLABAH! Dvs goon. Dvs valdigt billigt vin med tveksamt innehall. Enkel huvudrakning ger i slutandan en glad Julius.

Anton gillar stamningen pa Cheeky Monkey.

Andreas likasa.

Dagen efter var vi inte lika taggade. Tur att det fanns skona hangmattor pa vart hostel.