Allt vi hort om Fraser Island var att det ar undebar natur och det enda sattet att ta sig runt ar med hjalp av en fyrhjulsdriven bil. Alla vi traffat har daremot talat valdigt val om on, sa vi bokade in en tre dagar lang campingtur. Dyrt blev det, fast och andra sidan ingick allt fran talt och mat till bensin och guide. Skont att slippa behova planera tyckte vi.
Vi mellanlandade forst pa vandrarhemet Dingo's. Ett typiskt hostel for backpackers. Alla gaster i aldern 20-something, slitet kok utan direkt utrusting, vanigssangar och tallrikar och glas i plast. Fast pa det stora hela ett trevligt stalle med en trevlig atmosfar. Efter en natt i sovsalen for sju steg vi upp for att ata vara gratis pannkakor. Nar bilen var packad gav vi oss ivag mot on i en konvoj med vara 4WD-bilar. Tillsammans med fem andra turades jag, Andreas och julius om att ratta bilen genom sanden. Inte helt ovantat tog det in lang stund innan forsta bilen kort fast, och det var var bil. Det ska tillaggas att varken jag, Andreas eller herr Palmqvist satt vid ratten vi denna tidpunkt. Forst forsokte vi grava upp bilen ur sanden for att sedan putta upp den. Den rorde sig inte ur flacken sa tillslut fick den bogseras upp av en annan bil.
Vi satte upp vart camp intill stranden, bakom nagra sandvallar. I runda slangar var vi 30 stycken som foljde med pa utlflykten, sa det blev ett ganska rejalt camp. Forsta utflykten vi gjorde var till Lake Wabby. Belaget en 40 minuters vandring fran stranden ligger denna fantastiska sjo. Man kan ju dock fraga sig varfor man valjer att ta sig till en sjo for att bada nar hela Fraser bestar av langa kuststrackor. Anledningen ar att i havet ar det valdigt gott om hungriga hajar och starka strommar, sa vi blev starkt avradda fran att doppa oss dar. Sluttstrackan pa vandringen innan Lake Wabby bestar av en liten oken dar det helt plotsligt dyker upp den helt underbar liten sjo. I det uppfriskande, klarbla vattnet trivdes vi alldeles utmarkt tillsammans med diverse olika fiskar.
Pa kvallen lagades det rumpstek i det medhavda utekoket. Darefter oppnades boxvinet och den kylda olen och drickarlekarna drog igang. Det blev en mer an trevlig kvall ute pa on, med mycket skratt och en hel del av det inhemska vinet.
Dagens efter var det inte alla som var kapabla att satta dig bakom ratten vid attatiden pa morgonen. I var grupp fick ett par tyska tjejer uppgiften att ta oss andra ganska somndruckna passagerare till nasta stop, Hangover Creek. Det bestar av en naturlig vattenbana, dar man lagga sig hogst upp i banan och bara glida ner langs strommen. Otroligt uppfriskande och en perfekt start pa en annars ganska slo morgon. Under dagen besoktes ocksa en utsiktpunkt kallad Indians Head. Dar uppe fick vi, forutom en fantastisk utsikt over on, se bade valar och delfiner.
Pa den sista dagen fick vi besoka annu en sjo. Denna till och med mer fantastisk an den forra. Klarblatt vatten och vit, extremt finkorning sand. Tjejerna i sallskapet, tillsammans med Julius, utnyttjade tillfallet och anvande stranden och sanden till att skapa ett utomhusspa. Det verkade dock pa Julius som att han hade sand i haret ett langt tag efterat. Detta var slutet pa campingturen och efter att jag kort sista strackan i vanstertrafiken var vi hemma igen pa hostelet.
En liten snall tjej fran England sitter vid ratten och kor langs stranden i rimlig hastighet. Plotsligt tands en vild glimt i hennes ogon och hon borjar kora lite galet; svanger, gasar och har sig. Nagon sparrar upp ogonen, haller fast sig i satet och skriker "SAND CLIFF!". Den lilla snalla tjejen fran England tvarnitar. Bilen stannar en meter fran halet. Tjejen haller andan en stund, backar bort fran sandklippan och fortsatter att kora, nu forsiktigt, och med stora radda ogon. Passagerarna i bilen skrattar lite nervost och ser till att sakerhetsbaltena fungerar som de ska.
SvaraRadera