Gamla Hilda i Nya Zeeland

Var kara husbil, Gamla Hilda (Bettan kandes for vanligt), innehar manga fina egenskaper, men tre sangar i king size ar inte en av dem. Det finns en sang, 120 cm, ovanfor forarsatet och en lika stor sang dar bak. Efter en enkel lottning (dar Anton drog den langsta tandstickan) fick jag och Julius inleda resan med att mysa ner oss tillsammans i den ena av sangarna, medan Anton krop upp i vad vi nu refererar till som Tronen. Varje natt flyttar de dar nere sig ett steg narmare Tronen, medan den som foregaende natt lag dar uppe och njot far lagga sig langst bort fran den, tillsammans med en av de andra. Rimligt schema.

Gamla Hilda ar en trevlig husbil, men far for sig att trilskas lite emellanat. Nar vi var uppe i Mount Cook fick hon for sig att lagga av helt for forsta gangen. Uppe pa denna kalla plats mitt bland bergen bestamde hon sig for att leka skrackfilm. Det morknade snabbt, vinden ven och det var svinkallt (speciellt for tre herrar som tog med sig mestadels t-shirts och shorts i sina resvaskor). Efter manga om och men fick vi snallt ringa en mekaniker. Da vi stod mitt uppe bland bergen tog det nagra timmar innan de hittade fram till oss och kunde satta igang oss med startkablar. Pust! Vi klarade oss.

Nasta gang Gamla Hilda var pa riktigt daligt humor var senast i gar. Vi skulle aka over fran Nya Zeelands sodra o till den norra och stod med bilen i en lang bilko och vantade pa att vi skulle fa kora ombord pa farjan. Vi antog att vi skulle fa vanta en stund, sa vi lade oss dar bak i sangen allesammans, och lyssnade pa valdigt hog musik fran radion. Plotsligt var alla bilar framfor oss borta, Julius kom snabbt pa fotter och hoppade smidigt over till forarsatet och forsokte starta, men ack! Dar gick vi bet igen. Efter att ha blivit totalt utstirrade av alla manniskor pa hela parkeringen (vi lyssnade ju trots allt pa valdigt hog musik innan incidenten, sa de maste ha trott att det var darfor batteriet "var slut") i manga langa minuter lyckades en ny mekaniker till slut fa igang oss igen. Vi korde ombord sist av alla pa farjan, och fick sta i skamvran ifall vi skulle fa problem med batteriet aven nar vi skulle av (vilket vi naturligtvis fick). Nu har vi antligen besokt en bilverkstad och fatt hela batteriet utbytt. Vi haller tummarna for att den nya Hilda i framtiden ska halla sig glad och trevlig.

Radd Julius i morkret vid Mount Cook.

Kallt var det sannerligen!

Raddningen kom ca 2 timmar senare.

Herrarna, Gamla Hilda och en kamera med sjalvutlosning.

Trangt? Inte da! Mysigt tycker vi...!

Min tur pa Tronen.

Berattelsen om De Tre Herrarna kommer naturligtvis aterupptas fortast mojligt. Jag kande bara att Hilda ar en sa stor del av vara liv just nu att hon behovde lite uppmarksamhet (man vet ju inte nar hon blir pa daligt humor igen, bast att fjaska lite medan man kan).